Efter 24 år dansar jag igen. Så befriande, struntade i vem som såg. Det bästa med att vara osynlig är ju att man inte syns. Man flöt me musiken så skönt. Bara jag och rytmen. Ingen annan existerade, allt flöt på bra tills vi blev avbrutna av ett samtal...jag har blivit utkastad ...hörs det från kamraten... Vicken miss..bara att packa ihop o gå ut. En för alla mm...blev en kall o blöt mcdonalds i regnet på norrmalmstorg. Som tur va lovade brorsan att skjutsa hem, bara att ringa. Varmt o skönt i bilen. Nu återstår bara toktankning med vatten för att slippa baksmällans värsta attack. Over and out...jag måste skita..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar