...fortsättning

..nog fanemej på tiden att man börjar leva. Ett litet problem är bara att jag inte vet hur det ska gå till. Det innebär ju olika saker för olika människor men jag behöver hitta mitt sätt, det blir inte så lätt. Kanske jag bara inbillar mig att jag tror mig veta på ett ungefär. Att jag har precis det som alla strävar efter. Ska man nöja sig ? Eller ska man jobba vidare på att förverkliga sina drömmar ? Eller en del av dom. Kan man iso-certifiera livet ? Sätta upp klara direktiv för hur man ska leva och sätta upp nya mål och revidera gamla. Aldrig anse sig klar ? Inte så lätt att besluta. Och troligen inte ett dugg lätt att genomföra. Jag känner hur paniken kommer krypandes, tiden går och livet är på tok för kort.