Sjusovarligan kom inte upp förrens vid 10. Lillsvampen behövde som vanligt väckas med atombomb. Maken till svårväckt finns inte. Vi tuffar på uppåt. Svamparna skrek i baksätet att dom höll på att hungra ihjäl. Så vi hittade denna fina rastplats vid Oreälven, i byn Noppikoski. Den var ju trevlig. Mindre trevligt att hungern som fick oss att stanna, är som bortblåst. Typiskt barn. Men det blir lite tvångsmatning helt enkelt. Var?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar