Framtiden

Den känns .....som mycket. Spännande, trist, kul, tråkig, hoppfull, hopplös. Allt i ett enda virrvarr. Det finns saker jag vill göra, saker jag ska göra, saker jag ska försöka göra och saker jag inte ska göra. Vilka som hamnar i vilken kategori ska jag låta vara osagt men något blir det. Ska berätta om vilka och här, ska jag i alla fall nog inte..."allt du säger kan och kommer att användas mot dig"....kanske en inte så dum fras ändå, lite uttjatad och kanske inte rätt på svenska men de skit samma. Den kändes ok att skriva, och känns det bra är det nog bra. Lite nytt ledmotiv kanske rent av. Måste smaka lite på den....mjoo, inte så dum just nu iallafall. Men likt inledningen så är det upp och ner hela tiden. Omvändande, känns lite som om man är hisspojke i sitt eget sinne. -"vilken våning får det vara ?" Enkel fråga kanske men desto svårare svar, får nog lita lite på känslan för stunden. Snabb hiss är det måste jag erkänna. Duktigt folk som installerat den.

En sak som ska hända bergsäkert, kanske, är höstlovet. En historia som blitt lite av tradition. Både höstlovet och påsklovet förrsten. Tar ut några pappadagar och tillbringar med barnen, Det är livet. Tycker jag. Och det känns bra så därför borde det inte vara fel. Åt vilket håll det bär iväg vet jag dock icke. Får nog lita lite på känslan men jag anar lite vart den vill men som allt annat så kan det ändras huxflux. Eller så blir det som förra gången. Det vet man inte.

Lustigt det där med hur jag planerar/inte planerar. Läser man var solen, månen och övriga planeter kritar ihop till vad folk i allmänhet kallas för stjärntecken så ska jag vara en petig rackare med ordningssinne och det stämmer nog en hel del. Men det tar jag nog och sköter på jobbet. På min fritid står det mig lite upp i halsen. Gillar att göra saker spontant. Helst på rot utan alltför stor eftertanke. Lika väl som att planera in saker för att på ett kanske lite för tidsoptimistiskt sätt få in så många saker som möjligt. Men även där tror jag att min vän känslan spelar en stor roll. Känns det bra borde det vara bra. Smakar förresten fortfarande åkejj.

Appro på rot. Nu när man börjar bli så här inih****te gammal så går faktiskt tiden ganska så fort så att är det nått man måste vänta på ett par veckor eller så, så går det ganska fort ändå. För inte så länge sedan var det ganska långt kvar till semestern. Svischhh var den helt plötsligt förbi. Jag tror jag han njuta lite av den. Den var spännande och ganska intensiv. Vill göra den resan igen. Lite trist att jag inte kan dela med mig av mina erfarenheter och upplevelser med lilla mammsen mer. Men för dom som eventuellt läser vad stollen som har den här bloggen skriver så kommer jag nog försöka ha en lite resedagbok även på höstlovet. Om inte luren ger upp förstås men peppar peppar så funkar den.

Nu känns det som om jag skrivit klart för denna gång. och som sagt känns det.......ja ni fattar. En del blev sagt annat blev inte sagt. Så blev det denna gång.