Håhåjajja....suck

Jodå. Vi kom iväg i allafall. Soppakortet beslutade sig för att lägga av. Bara sådär. Funkade för en vecka sen i samma automat. Sånt ger upphov till irritation. Nåja. Det löser sig på nått sätt. Vi kör norröver och sen svänger vi vid Fulunäs och kör mot stöten. 

Väldigt fint här med. Men vi kör vidare. Tanken är att vi ska ta oss neråt västkusten via Norge. De kan ju vara kul.  

Så vi passerar än en gång gränsen på vår resa. Storsvampen blir lite putt för att det inte blir gula streck på vägen direkt vid gränsen som jag trodde. Såklart. Vi kommer ner mot trysil dit vi svänger. Blir lite fel håll men är bara några km. Här finns trysilfjäll oxå. Högre än sälen. Tillockmed så det finns en trädgräns ordentligt. 

En raggartur genom staden innan vi parkerar och promenerar i staden en sväng. Ganska fint. 

När vi känner oss klara så är svamparna hungriga och jag föreslår att vi åker upp på fjället och lagar lunch. Det kör vi på. Så vi stånkar uppför och det går bra. Lampan för hydrauloljenivån börjar fladdra lite. Kanske lutningen tänker jag först men det låter inte rimligt. Vi passerar en vägtull till toppen som kostar 30 kronor. Men vi hinner inte svänga in så vi vänder i näsa korsning. När vi står där så känner jag lukten av olja. Fan. Kollar i backspegeln och ser en oljerand bakom bilen. Fan igen. Säger till bror på radion att vi måste ner för berget fortast möjligt innan bromsarna slutar fungera. För på en sån här fin bil så är det samma olja till styrservo, broms och fjädring. Ibland praktiskt och jäkligt bekvämt att åka med. Så länge det är helt vill säga. Och jag vill helst hinna ner innan bromsen slutar. Hela vägen ner och det mesta av vägen uppför så är det en oljerand efter mig. Fan. Vi kommer nästan ner innan bilen sjunker ihop bak och servostyrningen slutar fungera. Jag vill inte slösa på reservkraften till bromsen så jag använder handbromsen. Det är därför handbromsen går på framhjulen på dom här bilarna. Tråkigt på vintern men det finns en orsak. Varför en del saabar har dom fram det vet dock ingen. 

In på Statoil parkeringen där stackarn fortsätter blöda. 

Fan. Ringer jobbet. Inga delar går att få tag i på ett par veckor. Inga donatorer som är vettiga på gården heller. Funderar och tar beslutet. Vi lagar mat. Fast det var inte det beslutet jag menade utan det att vi efter maten lassar in svamparna i brors bil medans jag kör mitt ekipage med bara handbroms tillbaka till Sälen. Några mil. Kanske fem sex som går alldeles förträffligt bra så länge vägen inte är för guppig. Ställa av vagnen och säga vet igen. Så nu är jag på väg hem 45 mil för att byta bil med bara handbroms och ingen fjädring bak och sakta sjunkande fram. Det går rätt bra. Bländar alla jag möter och studsar bara ordentligt när det är ojämn väg och det är det ju hela tiden. Fan. 

Fint är det på sina ställen och så här ser bilen ut. Blä. 

Ps.  Ja det är förbaskat tungstyrt.