Måste inse att vi bor i Sverige, att det är kallt och man ska frysa "suck". Men man behöver kanske inte gilla det...är det okej ? Ja, jag tycker det i alla fall.
Tog ett steg framåt(tror jag) i mitt liv, i min relation till mig själv och till min fru. Känner att nått behöver förändras för att vi ska kunna utvecklas. Måste våga mer, måste våga låta nån komma nära inpå. Steg 2: Jag ska bli bästa vän med min fru. Det är också nått jag ska försöka lova, försöka leva efter. Men för att nå dit måste man våga lita på en annan människa. I flera fall betyder det att man måste förändra sig, och det kan bara jag göra. Ingen kan förändra mig åt mig, det kan bara jag göra....jag jag jag jag. Till detta behövs faktisk mod. Inget som jag har liggandes och skräpar i massor men jag ska skrapa ihop det jag har och förvalta så det blir mer, mod föder mod = självförtroende. Det handlar helt enkelt om att öppna upp den lilla lådan märkt djävlar o anamma och ta fram en portion och applicera på sig själv. Lite djävlar o anamma för att skärpa till sig. Lite djävlar o anamma för att våga. Försöka skingra dimmorna och se målet. Att nått som drabbade en för så länge sedan ska få sätta så djupa spår i de inre kaoset att man blir hämmad för överskådlig tid. Och att man tillåter sig själv att känna så, att leva efter dom deviserna som andra ,direkt eller inbillat, låtit en veta att man ska leva efter. Fegt. Mot sig själv och mot andra. Hmm det här kan man spinna på hur långt som helst så jag tar mitt djävlar o anamma och avslutar detta innan det tragglas för långt. Dessutom är det jobbigt att ha kronprinsessan på axlarna ritandes med mitt huvud som underlag, nog för att jag är plattskalle men ändå.
Nu ska jag ut och dra igång värmen i husvagnen då vi får gäster för kvällen som stannar kvar. Praktiskt med en gäststuga på hjul då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar