Nytt år nya utmaningar. Allt kan hända, ett helt nytt tomt spelbräde ligger framför...eller inte, För mycket kvarglömda åtaganden för många gamla planer för många gamla drömmar för mycket att göra. Jag kanske skulle ta och göra en liten reboot på livet. Ta och skaffa nya mål eller åtminstone ta fram alla mål som blivit liggandes i malpåse på grund av de mest skiftande anledningar. Troligen har dom blivit liggandes för att min egen latmask har varit stort som en urtidsödla, en skrämmande best helt utan rimliga proportioner. Det är alltså jag själv som är min värsta fiende. Som vanligt alltså inget nytt där, får väl försöka att ändra på det också. Rent statistiskt så har jag nog kommit halvvägs i mitt liv rent åldersmässigt alltså. Tyvärr så kan ju de sista 15 åren vara helt menlösa med sjukdomar sinnesförvirring(mer än vanligt alltså) och så vidare. Slutsats: dags att rycka upp dig slashas !! Javisst, känns helt rätt, paniken sprider sig kraftigt i sinnet; som en skogsbrand.
Rent krasst så han man ca 30 år kvar att göra nåt man känner sig tillsfreds med. Lång tid kan tyckas men som bekant så rinner tiden iväg. Dags att leva i nuet kanske eller planera för framtiden och leva i nuet eller planera för framtiden med backspegel och leva i nuet. Ja de kanske skulle vara nåt...
Dags att kratta ihop dom med nyårsraketers explosion utspridda tankarna och idéerna och göra upp en plan, inte lömsk men givande.
Steg 1: Ta itu med sig själv, både kroppsligt och själsligt. Fan det sprack redan i starten, hade lovat mig själv att idag skulle det vara slut på okynnesätande av negativt laddade sötsaker(läs godis) men det startade med en stark lust att gräva ner handen i sjösakschokladlådan och grabba en oförsvarligt stor näve utav förtjockningsmedel nummer ett: söt choklad. Magnus o Brasses svordoms visa dyker genast upp innanför pannbenet, slemsäck...dit jävla svin. Med dessa ord skrivna ska jag härmed göra ett allvarligt försök, nä inget löfte; löften sparas för viktigare uppgifter, att låta bli sötsaker. Försök för att ibland måste man få äta nått litet sött. Människan är ju utrustad med njutning tillskillnad från de flesta andra djurarter, tror man iallafall. Och njutningen är den del av livet jag kommer att vilja ägna mer tid till, så därför kommer det att slinka ner nån godbit ibland. Men nu måste jag mer rakryggat stå emot mig själv i kampen om kroppen, och jag kommer att vinna, det är ett löfte. Det själsliga har jag just petat lite i, som när man sitter drömmandes och petar lite i en falnande glöd. Jag kommer att bli mer ärlig mot mig själv och emot min omgivning, våga släppa ut och in. Jag har en dröm, en önskan, en liten plan. Ett första steg. Den ska jag lova försöka sätta i verket.
To be continued....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar